Någon slags improviserad pyttipanna

Ok, I´m on..Här sitter den ena mamman uppkrypen i soffan med datorn i knäet och ena handen i chipspåsen och ska försöka blogga för första gången i sitt liv...samtidigt ringer den andra mamman från USA, och jag som känner mig mer än lost här, tar tacksamt emot diverse matnyttiga tips angående bloggen. Mat, mat, mat, jag älskar mat, mat i alla dess former, och helst mycket mat. Dessvärre krockar den kärleken ofta med tidsbrist och stress. Som idag. Rusar försenad in på dagis efter jobbet med det konstanta dåliga samvetet för att Ludwig alltid hämtas sist, eller åtminstone bland de sista barnen. Vi tar en sväng in på BR Leksaker för att för hundrade gången titta på allt det han önskar sig i julklapp. Svetten rinner innanför kläderna. Slänger i oss varsin kokt korv med bröd (kokt korv med bröd är underskattat!) på vägen hem. Halvvägs hem kommer jag ihåg att jag inte hade planerat någon middag. Tankarna går på högvarv; vad finns i kylen? Rester? Kan jag tina något snabbt från frusen? Shit, jag har ingen aning om vad vi ska äta...Okej, medans Ludwig leker med sina älskade Star Wars-gubbar, tillika Star Wars-lego, kastar jag mig desperat på kylskåpsdörren. Fram med stekpannan, i med en klick smör, några kokta kalla potatisar tärnas, en bit falukorv, små skivor Red Hot Chorizo, vad ska jag slänga ner mer i pannan? Ok, det blir snabbhackad rödlök, gul paprika, kryddar i expressfart med örtsalt, svartpeppar, paprikapulver o cayenne. Och nypan socker!Medans det får steka vispar jag ihop 2 äggulor, blandar i en skvätt matlagningsgrädde och häller allt i pannan. Blanda om o vips, var där plötsligt någon slags improviserad pyttipanna. Herregud, jag hann bli klar med middagen innan Bolibompas barnprogram på tv...YES!!!