En märklig jul och spenatsoppa så att det vattnas i munnen

Herregud, dagarna bara försvinner... Om jag tänker tillbaka på vad som hänt sedan jag sist skrev här i bloggen så blir det endast en enda kompakt röra i huvudet. Så blir det förmodligen när allt det vardagliga bara flyter på i en allt stridare ström. Ludwig har en almanacka på väggen vid sin säng. På så vis kan han hålla reda på när han ska åka till pappa, när någon har födelsedag osv, och så räknar han dagarna. Vårt senaste räkna-dagar-projekt är naturligtvis Julafton. Ikväll när vi tittade i almanackan fick jag nästan en chock - det är ju snart December och första advent! Det stämmer inte! Mentalt är jag inte alls där, utan kanske någonstans i början av tidig höst. Julkänslor! Hur ska jag hinna få julkänslor på så kort tid?! Varför kan det inte få vara just så som då man var liten och befann sig långt långt bortom vardagsstressen, kanske t.o,m långt bortom vardagen överhuvudtaget. Den här Julafton blir en smula märklig. Clara ska fira tillsammans med pojkvännens familj, och Ludwig tillsammans med pappa och hans nya familj. Alltså får jag förlägga min egen Julafton till Annandagen då vi alla är hemma tillsammans. Tänker efter, eller, nej, jag behöver inte tänka efter, för att konstatera att det blir min allra första Julafton helt och hållet på egen hand. Konstigt nog känns det inte sorgligt eller ens lite ledsamt, det är mest bara ett konstaterande. Men eftersom jag är en sådan matglad mysmänniska så fixar jag nog till lite julmys åt mig själv, faktiskt. Och granen kommer stå klädd ett par dagar innan självaste dopparedan och om jag hinner så kommer jag nog att ha bakat både bullar o saffransbullar o pepparkakor o gjort kola o knäck o marsingodis (som jag älskar). Nu kom det hät inlägget spontant att vidröra Julen, vilket inte alls var meningen. Egentligen hade jag tänkt skriva om Spenatsoppa. Just det, Spenatsoppa a la Ludwigs dagis. Det är nämligen Ludwig som har introducerat den ljuvliga soppan i vårt hem. Efter idel påtryckningar gick jag till Ingrid, som är kokerska på dagis, och bad om receptet. Succé flera gånger om, och hur enkelt som helst. Bara att bryna lite fint fint hackad lök i smör i en tjockbottnad gryta, vatten, buljong och matlagningsgrädde får koka upp. I med en redning på vatten och mjöl. Låt det koka ytterligare ett par minuter så att mjölsmaken försvinner. Lägg i fryst spenat efter behag, låt det tina i soppan, krydda med lite vitpeppar och socker, ett uppkok, och vips, är soppan färdig! Vi brukar alltid servera med kokt potatis, och kanske några korvslantar, det är jättegott! Ibland kan jag tänka på Spenatsoppan och längta efter den så att det vattnas i munnen på mig... Allt för ikväll - nu får lite mer vardag ta över, i form av disk och plock med tvätt o allt annat evigt plockande också. Kanske en liten stund i mitt soffhörn till sist.


skrivet av Anette Göranzon, Karlskrona
agoranzon@gmail.com