Saturday, November 1, 2008

Sömn, samvetsbank och pannbiff med oregano

Lördag kväll. Ja, det var alltså inte bara Ludwig som somnade vid läggdags, så gjorde även undertecknad, och jag måste ha somnat ordentligt, för när jag vaknade hade jag absolut ingen aning om var jag befann mig. Med andra ord, en relativt typisk lördagskväll hemma hos oss. Undrar hur många mammor som känner igen sig? Jag samlade ihop mig så gott det nu gick och gick ut i köket och satte igång vattenkokaren - te piggar säkert upp. Jordgubbste med mycket honung och mjölk. En jumbomugg, min älskade fleecemorgonrock och ena soffhörnet - där landade jag, längre än så räckte inte mammaenergin. Sneglar mot sängen...hur frestande är det inte att bara kasta sig ner där och kura in sig under duntäcket och blunda och känna hur man långsamt och varmt och mjukt vaggas iväg...nej, inte än, jag kan väl inte gå och lägga mig tjugo i nio en lördagskväll?! Det är ju nu jag borde passa på och göra allt det som jag v i l l göra, nu då jag har några timmars egentid. Alltså, jag skulle kunna ta den där evighetslånga duschen jag aldrig annars hinner eller har samvete till att ta mig, jag skulle kunna ringa de där telefonsamtalen jag aldrig tycks hinna med och som också samlas i samvetsbanken, jag skulle kunna läsa en av alla de miljoner böcker jag vill läsa, skriva dagbok, brev, mail, sortera fotografier, anteckningar, dikter, få ordning i all den oreda som är mitt privata och som ligger mer eller mindre huller om buller i den stora träkistan i vardagsrummet. Allt det där och säkert mer därtill, skulle jag kunna göra, men det enda jag förmår mig till är att sitta i soffhörnet med fötterna på bordet och händerna kring temuggen. Men jag gjorde underbara pannbiffar till middag idag! Jag tror det var första gången jag verkligen fick till det; biffarna blev inte sådär småtorra som de tyvärr alltid annars har blivit. Undrar om det var grädden? Eller att jag skippade det där sedvanliga ströbrödet som fått svälla i mjölk? Eller att jag experimenterade med helt osannolika kryddblandningar? I med ett halvt kilo blandfärs i en bunke, lite curry och tandoorikrydda, oregano, vanlig simpel grillkrydda, salt, sweetchilisås, riven parmesan, ett ägg och rejält med matlagningsgrädde. Jag stekte sedan biffarna som vanligt och serverade med kokt potatis och gräddsås (ja, pulversås!) och kokta morötter, blomkål och romanabönor. Ludwig åt massor, trots att han var nyss hemkommen från 5 årskalas med hamburgare, glass och massvis med godis. Så, de där biffarna får vara dagens bedrift för min del, och det som rättfärdigar mitt soffsåsande resten av denna lördagskväll.

P.S. Oregano är för mig vad Piffi Allkrydda o.dyl. är för många andra. Förhöjer smaken och gör det sådär lite e x t r a. Hade en gigantisk övervintrad planta i min trädgård en gång. Oregano doftar lycka. D.S

1 comment:

Anette Nordvall said...

"Oregano - doftar Lycka" Väldigt poetiskt. Du ska spara på den meningen till din poesi-bok!


Vad man ständigt plågar sig med måsten. Så fort man får ro..? Vi har tre helt oregerliga områden i huset. Garderoben, master walk-in-closet. Vilket lyx trodde väl aldrig i livet att allt skulle ligga i oordning. Den garderoben som var såå himla stor för 12 år sedan. Vinden med alla sparade 'grejer' teckningar, kläder, leksaker all pappersfoto. Garaget med underestimerade ytor. Ytor som sväljer en massa bråte. Nej det får bli en annan dag.