Happy Sunday - ruttna bananer och julsånger på radion... hjälp

Fick en skön start på söndagsmorgonen, ingen stress upp bara mysa mellan varma lakan. Maken snunsar brevid. Äntligen får man vila. Just idag är det skönt att alla är så himla religösa här så man iallafall får en dag som är familjens.

Jag håller med dig Anette, ibland faller veckodagarna bara samman till ett enda jobba, sova, stressa, äta dygn. Eftersom jag håller på att bygga om en stad (!) samtidigt som jag börjat med "FHTM Network Marketing" äventyret och nu ska merga mitt Property Management bolag tillsammans med ett annat, som har 100 fastighter, så har tiden inte funnits till att varken vara hemma, laga mat eller end äta... Jag fick 90-dagar att, utan knorr från någon, att se till att alla bolagen och den privata ekonomin kommer på fötter igen. Vi har idag 65 dagar kvar med slit. Så kring Obama tar över så ska vi kunna ha en lite ljusare framtid. Läste just i mitt kommande horoskop att planeten Pluto kommer i fas: 

"You may need a break after all the events that you've had to contend with recently. Wednesday is a big day when Pluto moves into Capricorn, where it will remain until 2024. It also moves into your (my) career zone, so you're going to become a lot more determined to make it to the top. Get ready for a roller-coaster ride over the years ahead as your career goes through a rebirth."

Det är ju Jätte motiverande tycker jag så jag kämpar på! Familjeföretaget produktlanserar SleepAid hemsidan på onsdag lagom till nya äventyr börjar.

Tog en lång promenad med Björn idag. Vi hann äntligen prata. (online) Skolan går bra, två ämnen kvar efter kemin. Jag är lite orolig för att han inte är ute med me kompisar. Han tycker inte det är ett problem men erkänner att han saknar det lite. Ring dem blev min sista kommentar om det. 

Nu blev vi ju himla fika sugna och jag hann titta på frukt korgen och till min lycka såg jag två helt Bortglömda bananer! Det bidde en AnetteG's (ruttna) Banankaka - Mums!! (receptet pr publicerat under oktober '08)

Jag trodde att jag skulle smälla av i veckan då jag satte på radion i bilen och man spelade julsånger, annonsören var helt exlaterad när han meddelade att detta var den JULmusik dedikerad kanalen - I mitten av November!! Jag fick (nästan) en stress attack! Julstämningen kommer väl. Vi hade absolut hoppats på att kunna fira den i Sverige men vi blir ju bevisligen kvar här i år så vi tråcklar ihop julmatskomponenterna till ett värdigt och mysig julbord. 

En märklig jul och spenatsoppa så att det vattnas i munnen

Herregud, dagarna bara försvinner... Om jag tänker tillbaka på vad som hänt sedan jag sist skrev här i bloggen så blir det endast en enda kompakt röra i huvudet. Så blir det förmodligen när allt det vardagliga bara flyter på i en allt stridare ström. Ludwig har en almanacka på väggen vid sin säng. På så vis kan han hålla reda på när han ska åka till pappa, när någon har födelsedag osv, och så räknar han dagarna. Vårt senaste räkna-dagar-projekt är naturligtvis Julafton. Ikväll när vi tittade i almanackan fick jag nästan en chock - det är ju snart December och första advent! Det stämmer inte! Mentalt är jag inte alls där, utan kanske någonstans i början av tidig höst. Julkänslor! Hur ska jag hinna få julkänslor på så kort tid?! Varför kan det inte få vara just så som då man var liten och befann sig långt långt bortom vardagsstressen, kanske t.o,m långt bortom vardagen överhuvudtaget. Den här Julafton blir en smula märklig. Clara ska fira tillsammans med pojkvännens familj, och Ludwig tillsammans med pappa och hans nya familj. Alltså får jag förlägga min egen Julafton till Annandagen då vi alla är hemma tillsammans. Tänker efter, eller, nej, jag behöver inte tänka efter, för att konstatera att det blir min allra första Julafton helt och hållet på egen hand. Konstigt nog känns det inte sorgligt eller ens lite ledsamt, det är mest bara ett konstaterande. Men eftersom jag är en sådan matglad mysmänniska så fixar jag nog till lite julmys åt mig själv, faktiskt. Och granen kommer stå klädd ett par dagar innan självaste dopparedan och om jag hinner så kommer jag nog att ha bakat både bullar o saffransbullar o pepparkakor o gjort kola o knäck o marsingodis (som jag älskar). Nu kom det hät inlägget spontant att vidröra Julen, vilket inte alls var meningen. Egentligen hade jag tänkt skriva om Spenatsoppa. Just det, Spenatsoppa a la Ludwigs dagis. Det är nämligen Ludwig som har introducerat den ljuvliga soppan i vårt hem. Efter idel påtryckningar gick jag till Ingrid, som är kokerska på dagis, och bad om receptet. Succé flera gånger om, och hur enkelt som helst. Bara att bryna lite fint fint hackad lök i smör i en tjockbottnad gryta, vatten, buljong och matlagningsgrädde får koka upp. I med en redning på vatten och mjöl. Låt det koka ytterligare ett par minuter så att mjölsmaken försvinner. Lägg i fryst spenat efter behag, låt det tina i soppan, krydda med lite vitpeppar och socker, ett uppkok, och vips, är soppan färdig! Vi brukar alltid servera med kokt potatis, och kanske några korvslantar, det är jättegott! Ibland kan jag tänka på Spenatsoppan och längta efter den så att det vattnas i munnen på mig... Allt för ikväll - nu får lite mer vardag ta över, i form av disk och plock med tvätt o allt annat evigt plockande också. Kanske en liten stund i mitt soffhörn till sist.


skrivet av Anette Göranzon, Karlskrona
agoranzon@gmail.com

Söndagsstek -Alla borde ha en redig gjutjärnsgryta!

Idag blev det en gammal bekant stek i grytan, fast i Ugnen... 

Tog fläskfile, det vara 'ralla' igår, adderade lite olja i botten av min favorit (Skultuna) gjutjärns gryta, lade ner köttet salta och pepprade lite. Jag strödde över lite paprika pulver, ger alltid en speciell udd till det mesta. Det ungerska märket jag har är starkt - gott. Jag skalade två äpplen och skivade dem och i en bunke blandade jag ihop äpplena med en näve torkade cranberries (stora lingon), lite farin socker, kanel och potatismjöl och hällde över, på med locket och sedan in i ugen på 400F i först 25 minuter, tog upp äpplena, av med locket och in i ugnen igen 15 minuter. Gjorde vanlig sås på steksky och lite mjöl och vatten. Serverade med potatismos, gröna bönor, lingonsylt och pyttsade ut äpplena över som garnyr.. Gott, klassiskt och höstigt.

Sjok av dagar och kardemumma i köttfärssåsen

Ibland kommer de - de stora sjoken av dagar som liksom flyter samman och blir som ett enda kompakt dygn. Då gör man bara det man ska och eftersom det mesta är på ren rutin så blir också tankeverksamheten mer eller mindre vilande. Jobbet, dagis, matlagning, disk, sova, jobbet, dagis osv osv. Jag lägger absolut inget av negativt värde i dessa sjok av dagar, utan konstaterar bara. Min senaste vecka har varit sådan. Vete sjutton om jag överhuvudtaget ens har reflekterat över v a d vi har dukat fram på middagsbordet den gångna veckan, men ätit har vi. Väl? Nu blundar jag och koncentrerar mig och försöker dra mig till minnes vad...Varma mackor, köttbullar, korv...minns inte varken mer eller bättre än så. Deprimerande för en matälskande matgalning som undertecknad, men ibland (relativt ofta dessvärre) kör det ihop sig och då handlar vardagen mest om att hålla näsan ovanför vattenytan. Vid köksbordet nu, med mitt obligatoriska kanelte med råsocker och mycket mjölk. Ett enda tänt ljus. Tyst och stilla. Ludwig somnade för en halvtimme sedan, och jag bestämde mig för att bara sitta ner och andas en stund. Sneglar mot diskbänken - disken sedan vår middag står kvar där, odiskad. Jag bestämmer mig för att inte snegla åt de hållet mer. Inte förrän sedan. Imorgon. Ok, jag ska iallafall diska ur stekpannan med köttfärssåsrester, innan jag går till sängs, för annars kommer stekpannan attackeras av våra två katter. Ludwig var med och lagade maten idag. Eller, han tog en paus från sina Star Wars-gubbar då köttfärsen o löken var brynt, och de var dags att trolla till såsen. Han tycker det är så roligt att plocka fram alla kryddor och ingredienser som behövs - grönsaksbuljongtärning, vitlök, svartpeppar, kardemumma, ketchup, krossade tomater, oregano, paprikapulver, matlagningsgrädde. Idag ville Ludwig testa något nytt och gick lös på kryddburkarna i köksskåpet - det blev en tsk tandoorikrydda! Vi hade lyxat till oss och köpt lite färsk tagliatelle som vi serverade köttfärssåsen till. Hur gott som helst! Och härligt varmt kryddigt en jämngrå novemberdag som idag, med inget annat än halvdager. Kardemumma just i köttfärssåsen har förvånat många, men det är en hit! Jag sitter kvar en stund till här i köket, med mitt te och tankarna som börjat återvända efter den gångna veckans bortavaro. Allt väl.


Postat av Anette Göranzon
agoranzon@gmail.com

Vardag som en skatt och att njuta en måltid direkt ur kastrullen

Måndag. Jag vet inte varför just den här måndag har lite av karaktären ´helg´över sig. Kanske beror det på min sinnesstämning eller min envishet; att jag bestämt mig för att måndagar är goda dagar - veckans början, alla möjligheter osv osv. Positiva affirmationer helt enkelt. Faktum är att det hjälper. Det har inte blåst särskilt mycket i Karlskrona idag. Det har inte heller regnat. Bara det är ett litet guldkorn i tillvaron, och eftersom jag tillhör ett fan av just vardagen så är det här en bra dag. Visst kan man vara ett vardagsfan? Om man är ärlig så består ju livet till 90 % av just vardag. Var dag. Varje dag. Just det där vill jag betona. V a r d a g är ett litet magiskt ord och borde egentligen införas i almanackan. Borde tillhöra helgdagarna, eller åtminstone få den uppmärksamhet och uppmuntran den är värd. Livet sker ju varje dag. Livet är var-dag, vardagen. Okej? Det är ju jättesorgligt om alla dessa dagar bara går en förbi, just för att man ser fram emot helgen, lovet, semestern osv osv. Allt som ska hända då. Sedan. Allt som ska få rymmas. Sedan. Men nu då? Det som är här och nu? Räknas inte det? Ibland tänker jag att jag varje kväll ska skriva ner små guldkorn från dagen - solen som steg upp över hustaken och havet imorse, jobbet som flöt på och gav goda resultat, samtalet från en vän som fick mig att känna mig behövd, samtalet som fick mig att skratta eller gråta; beröras, något nytt Ludwig lärt sig, javisst, t.o.m det där oförutsedda extrapriset på fläskfile som gör att vi kan äta en riktigt festmåltid i helgen. Det kanske är klyschigt, och just därför, på gränsen till patetiskt - men herregud, vad mycket underbar vardag det finns, och definitivt inte bara i b l a n d utan jämt och ständigt, hela tiden. Ikväll är det måndag och vardag och jag ska njuta av kvällen med ett glas vin och musik och en poet och författare jag älskar - Mark Lanegans musik och Bruno K Öijers poesi. Höstmörkret inbjuder till hur mycket levande ljus som helst, och jag är glad och mätt och belåten efter ännu en improviserad middag - på tu man hand med mig själv ikväll - gnoccipasta med bladspenat, ost, vitlök, creme fraiche och hackade valnötter. Nu ska jag chockera alla vuxna och alla mammor - jag satt uppkrupen i min soffa under en filt och åt direkt ur kastrullen, tillika doppade mitt bröd däri! Fast det var faktiskt en fin fransk orangeemaljerad gjutjärnsgryta, ok?

Skrivet av Anette Göranzon agoranzon@gmail.com

Kulturen i USA bjuder inte på fredagsmys, lördagsgodis eller bollibompa

Nej du vännen det finns ingen i relations till "fredagsmys, lördagsgodis och Bollibompa" här i USA. Vi har inte ens en formell uppe-sittar-kväll, du vet dagen före doppare dagen. Det enkla är verkligen det som är bäst. Här visas det barnprogram 24/7 (twenty-four/ seven) man äter chips hit och dit, dricker läsk och kaffebröd till frukost - jämt!?

Just nu tycker jag bara att jag jobbar och jobbar. Fast det är inte sant. Jag har under tre veckor varit väldigt huslig och samlat energi för att allt ska ta fart. Jag Älskar att läsa vad du skriver! Det bliir en bok. 

När jag var liten var 'Fondue' mitt bästa. Just för att man satt ner runt bprdet och hystade runt skålar med konstiga krovar och Biff med uuuunderbara såser. Min mammas bästa sås är på krossade tomater, vitlök, chilisås, chilipeppar, lite paprika pulver, salt och vit peppar som fick puttra ihop... du jag är säker på att ett stänk socker slank i... Denna underbara sås till en väl oljekokt corizio är ett ljuvt, ljuvt barndoms matminne.

Ett P.S. om söndagens Biff a la Rydberg

Tjugo i elva och plötsligt vaknar jag till ur min fleeceslummer där i soffhörnet. Samtidigt som jag inser att jag snart borde gå och lägga mig, med tanke på att Ludwig har önskat väckning klockan sju imorgon bitti och varma mackor till frukost. Är inte detta typiskt? Var fanns den här energin när jag verkligen behövde den? Medans jag funderar kring frustrationen och börjar plocka ihop inför natten, kommer jag att tänka på imorgon - jag och Katarina ska ha raggsocksmys hemma hos mig, vilket innebär Biff a la Rydberg med mycket lök, ägg, dijonsenap och råriven pepparrot, en magnumskål med smågodis, vitchokladgratinerad frukt med vaniljglass, ostbågar och rödvin. Och film, att småslumra till, nej inte slumra; ragssocksmysa. Och raggsockor behövs - jag bor i en lägenhet från sekelskiftet och det drar från alla håll och kanter. Nu släcker jag ner. Sov så gott.

Sömn, samvetsbank och pannbiff med oregano

Lördag kväll. Ja, det var alltså inte bara Ludwig som somnade vid läggdags, så gjorde även undertecknad, och jag måste ha somnat ordentligt, för när jag vaknade hade jag absolut ingen aning om var jag befann mig. Med andra ord, en relativt typisk lördagskväll hemma hos oss. Undrar hur många mammor som känner igen sig? Jag samlade ihop mig så gott det nu gick och gick ut i köket och satte igång vattenkokaren - te piggar säkert upp. Jordgubbste med mycket honung och mjölk. En jumbomugg, min älskade fleecemorgonrock och ena soffhörnet - där landade jag, längre än så räckte inte mammaenergin. Sneglar mot sängen...hur frestande är det inte att bara kasta sig ner där och kura in sig under duntäcket och blunda och känna hur man långsamt och varmt och mjukt vaggas iväg...nej, inte än, jag kan väl inte gå och lägga mig tjugo i nio en lördagskväll?! Det är ju nu jag borde passa på och göra allt det som jag v i l l göra, nu då jag har några timmars egentid. Alltså, jag skulle kunna ta den där evighetslånga duschen jag aldrig annars hinner eller har samvete till att ta mig, jag skulle kunna ringa de där telefonsamtalen jag aldrig tycks hinna med och som också samlas i samvetsbanken, jag skulle kunna läsa en av alla de miljoner böcker jag vill läsa, skriva dagbok, brev, mail, sortera fotografier, anteckningar, dikter, få ordning i all den oreda som är mitt privata och som ligger mer eller mindre huller om buller i den stora träkistan i vardagsrummet. Allt det där och säkert mer därtill, skulle jag kunna göra, men det enda jag förmår mig till är att sitta i soffhörnet med fötterna på bordet och händerna kring temuggen. Men jag gjorde underbara pannbiffar till middag idag! Jag tror det var första gången jag verkligen fick till det; biffarna blev inte sådär småtorra som de tyvärr alltid annars har blivit. Undrar om det var grädden? Eller att jag skippade det där sedvanliga ströbrödet som fått svälla i mjölk? Eller att jag experimenterade med helt osannolika kryddblandningar? I med ett halvt kilo blandfärs i en bunke, lite curry och tandoorikrydda, oregano, vanlig simpel grillkrydda, salt, sweetchilisås, riven parmesan, ett ägg och rejält med matlagningsgrädde. Jag stekte sedan biffarna som vanligt och serverade med kokt potatis och gräddsås (ja, pulversås!) och kokta morötter, blomkål och romanabönor. Ludwig åt massor, trots att han var nyss hemkommen från 5 årskalas med hamburgare, glass och massvis med godis. Så, de där biffarna får vara dagens bedrift för min del, och det som rättfärdigar mitt soffsåsande resten av denna lördagskväll.

P.S. Oregano är för mig vad Piffi Allkrydda o.dyl. är för många andra. Förhöjer smaken och gör det sådär lite e x t r a. Hade en gigantisk övervintrad planta i min trädgård en gång. Oregano doftar lycka. D.S